Hämtat från EkoSoLiD
https://www.facebook.com/EkoSoLiD/posts/1880566708695153?__tn__=K-R

Att tala ärligt om situationen vi befinner oss i

Många påpekar att vi överanstränger den här planeten kraftigt och att det inte kan fortgå länge till. Vissa sätter sitt hopp till att tekniken skall frälsa oss, men det är svårt att tro att vi tillräckligt snabbt kan trycka ut tillräckligt mycket teknik som är tillräckligt mycket bättre. Många påpekar att besparingar alltför ofta läggs på ytterligare konsumtion, vilket gör det ganska omöjligt att återigen hamna inom naturens gränser. Vissa hoppas på att en jämnare fördelning av Jordens rikedomar skall göra det möjligt att klara skivan, men Jorden blir sannolikt lika överansträngd med en jämnare fördelning.

Därtill är en jämnare fördelning förstås svår att åstadkomma, då de som har det lite bättre stretar emot en omfördelning. Att fördela om resurser mellan länder är ännu svårare än att fördela om dem inom länder.

Därtill hotar omfördelningar att ha negativa konsekvenser. De som blir fråntagna sina resurser vill ofta inte anstränga sig längre när de inte får behålla frukten av sitt eget arbete. De har kanske inte heller längre de resurser de behöver för att åstadkomma teknisk mm utveckling. Väsentliga samhällssystem som de har byggt kan också falera när resurserna för att driva dem inte längre finns.

De fattiga responderar inte heller nödvändigtvis klokt på ökade resurser som tilldelas dem. En del använder ytterligare pengar för att skaffa ytterligare barn. Många andra använder ytterligare pengar på produktion och konsumtion som är miljö- och naturresursförstörande, tex på bilar och större bostäder. En del använder ytterligare pengar på olika former av missbruk eller kanske på att skaffa sig vapen.

Det är därför ganska omöjligt att åstadkomma några större omfördelningar och även om man lyckades åstadkomma stora omfördelningar så båtar det högst sannolikt föga.

De som har det bättre ställt kommer därför försöka dra världen framåt utan att fördela om särskilt mycket resurser till de fattiga. Genom grönare teknik kan de tänkas minska sin belastning på Jorden en del. Om de inte därmed också blir rikare, för i sådana fall kommer de sannolikt istället konsumera mer, snarare än att fördela om resurser till de fattigare.

Det är ganska troligt att man blir rikare av att satsa på grön teknik. Inte minst då man ofta kan sälja den nya tekniken över hela planeten. Men det är alls inte självklart att man blir rikare, eftersom andra faktorer kan vara motverkande. Dels förstörs fortfarande planeten runtomkring oss, vilket kan göra oss alla fattigare. Dels kan globaliseringen göra att alltför mycket av produktionen hamnar i låglöneländer för att de rikare delarna av världen skall få det bättre. Dels kan rikedomarna i alltför hög grad hamna i några få miljardärers fickor, inte minst när produktionen automatiseras. I teorin skall varors och tjänsters priser minska när produktionen automatiseras eller placeras i låglöneländer, vilket skulle kunna komma alla till del, men alldeles självklart är det knappast att det inte främst är de rikaste som får ökade vinster och att deras ökade förmögenheter aldrig kommer vanligt folk till godo.

Nästan oavsett hur vinsterna fördelas så leder de till ökad konsumtion och därmed ökad belastning på vår redan överbelastade planet. Den minsta konsumtionsökningen får man om pengarna stannar hos de förmögnaste, eftersom dessa ofta inte kan eller vill öka sin konsumtion ytterligare.

Snarare använder de sina pengar för att köpa på sig ännu större delar av världens produktiva resurser. Vilket dock inte bidrar till att hålla världsekonomin igång. Världsekonomin riskerar att kollapsa när alltför få har köpkraft. Om den inte kollapsar i sin helhet så kommer i alla fall allt fler delar av den kollapsa när allt färre har penningkraft. De rikaste kan tänkas bli ännu rikare snarare än fattigare, men övriga människor kommer nästan utan undantag bli fattigare. Störst blir fallet för medelklassen, som så småningom blir ungefär lika fattiga som alla andra. De som redan är riktigt fattiga kan lätt tryckas ut ur existensen.

Världens rika kan satsa på en avveckling av resten av mänskligheten eller istället försöka få en stabil ekonomisk situation för de stora massorna. En del av världens rika kommer försöka den senare strategin, men andra av världens rika kommer högst sannolikt motarbeta allt som de uppfattar som ”socialism” och gladeligen se större delen av mänskligheten gå under i armod. Eller bara blunda för att det är vad de håller på och framverkar.

Många av världens politiker kan tillsammans med de mer empatiska bland världens rika försöka se till att skapa en stabil ekonomisk situation för världens fattiga, men det är inte säkert att de lyckas med detta när världen är splittrad på en massa nationalstater och en del av de rika inte vill veta av några omfördelningar. Sannolikheten att lyckas är ännu mindre när planeten faktiskt är överansträngd även med omfördelningar. Det kan ge de oempatiska råg i ryggen. De försöker bara förhindra en omfördelning som nyttjar föga och bara förlänger plågan för vår planet, kan de mena.

En variant för att åstadkomma en åtminstone i vissa avseenden jämnare fördelning är att öppna upp för massiva folkvandringar. De gör dock det stora flertalet människor i de mottagande länderna fattigare snarare än rikare, vilket knappast är något som vänstermänniskor har skäl att jubla över. Även om de rika också blir fattigare så är det till noll nytta för världen. Istället torde det kraftigt reducera utsikterna till en positiv utveckling i världen när än färre har de ekonomiska resurserna för att utveckla ny teknik. Det gör inte planeten hållbar.

Det finns på vår hårt pressade planet ingen chans att en kraftig ekonomisk tillväxt kan lösa våra problem. Högutbildade människor som påstår något sådant är antingen fackidioter eller lögnare som bara försöker ge sken av att en kraftig ekonomisk tillväxt kan lösa våra problem, då de inte vill att folk skall förstå hur landet faktiskt ligger.

Fördelningspolitik löser knappast heller våra problem, eftersom de inte minskar konsumtionen utan bara fördelar den jämlikare. Att alla i lika hög grad får vara med och förstöra planeten är verkligen inget stort framsteg för mänskligheten.

Det magra hopp som finns för mänskligheten är att världens medelklass lyckas göra sin produktion och konsumtion mycket grönare utan att för den skull bli rikare och att världens fattiga delvis som en följd av medelklassens tekniska utveckling också lyckas göra sin produktion och konsumtion grönare.

Inga folkgrupper får dock bli särskilt mycket rikare, eftersom det helt enkelt inte finns planetärt utrymme för detta.

Man kan säkert bli lite rikare på ett och annat som gör livet intressantare, roligare och behagligare om det är förenat med föga naturresurskonsumtion, men flertalet former av rikedom är tydligt naturresurskonsumerande och därför omöjliga att öka på en planet som redan är överansträngd.

En eventuell ”ekonomisk tillväxt” handlar därför i föga grad om det som materialistiska människor önskar mer av. Man kan säkert få fler och roligare appar i mobiltelefonen, men man får inte fler bilar, större bostäder och fler och flottare semesterresor. Åtminstone håller det inte länge.

Och vad för slags politisk ideologi påkallar det här? Det handlar om en socialliberaldemokratisk ekologism snarare än om socialism eller liberalism – som bägge måste ses som överförenklade och förbrukade ideologier. Ekologin är alltings fundament, men ekologism är ändå en basideologi som inte kan säga oss allt som vi människor behöver veta och tro på. Vi behöver en utvidgad ekologism som tar hänsyn till betydelsen av demokrati, frihet och jämlikhet/omsorg för ekologisk hållbarhet och goda liv. En socialliberaldemokratisk (SoLiD) ekologism.

Som även tar betydelsen av teknologisk utveckling på allra största allvar. Utveckling och spridning av ny teknik kräver ett samarbete mellan stat och marknad. Därtill behöver medborgarinkomst införas när produktionen blir allt mindre beroende av människor, om man inte istället föreställer sig en extremt drastisk minskning av världsbefolkningen.